KOMPONENTAVSKRIVNING

 

K3 SKA TILLÄMPAS PÅ ÅRSREDOVISNINGAR OCH KONCERNREDOVISNINGAR FÖR RÄKENSKAPSÅR SOM PÅBÖRJAS EFTER DEN 31 DECEMBER 2013, MEN FÅR TILLÄMPAS TIDIGARE.

Komponentavskrivning är en avskrivningsmetod för materiella anläggningstillgångar och grundar sig på olika komponenterna i en fastighet/byggnad/maskin särskiljs och skrivs av var för sig, det utgår ifrån att varje separat del anses ha olika lång livslängd och den tid de kan användas därför skiljer sig åt.

K3 kräver att en anläggningstillgång som har betydande delar med väsentligt skilda nyttjandeperioder ska delas upp på dessa komponenter, och varje komponent ska skrivas av var för sig över nyttjandeperioden.
Det innebär att företag, vid tidpunkten för övergång, ska dela upp och redovisade värdet på dessa anläggningstillgångar på de olika komponenterna. Om exempel en fastighets/byggnads betydande komponenter har väsentligt olika nyttjandeperioder måste fastighet/byggnad alltså delas upp i komponenter, gäller även betydande maskiner m.m. Anläggningstillgångarna får ej räknas om retroaktivt.
Tillkommande komponenter och utbyte av komponenter ska läggas till anskaffningsvärdet. Eventuell återstående restvärde på en ersatt komponent ska då skrivas ned. Löpande underhåll ska kostnadsföras.

Komponentavskrivning bygger på det logiska faktum att många anläggningstillgångar består av olika komponenter, vilka i många fall har olika nyttjandeperiod. Främst beroende på att slitaget är större på vissa delar av tillgången. Vid användande av traditionella avskrivningsmetoder så utgår man från "huvudinventariens" nyttjandeperiod vilket då innebär att man ibland skriver av på komponenter som inte längre finns på tillgången i fråga. När dessa komponenter byts ut så kostnadsförs de vilket i många fall innebär en orimlig belastning av resultatet de år som komponenter byts ut.  
Ett flygplan kan användas som exempel, säg att ett flygbolag väljer att skriva av ett flygplan linjärt över en beräknad nyttjandeperiod på 20 år.

Flygplanskroppen hänger med hela nyttjandeperioden, så där blir avskrivningsmetoden korrekt, men låt oss ta två andra viktiga komponenter i flygplanet.

a. Inredningen, ett flygbolag byter stolar mm i vart fall vart 8:e år, med komponentavskrivning bryter man ut inredningens del av totalt anskaffningsvärde

    och skriver av dessa enligt plan över 8 år och sannolikt utan restvärde vi nyttjandeperiodens slut.

b. Flygmotorerna, dessa kan med fördel skrivas av med produktionsbaserad avskrivningsmetod, dvs antal faktiska flygtimmar i relation till den beräknade totala  

    nyttjandeperioden i antal timmar. Även dessa bryts ut vid investeringen och skrivs av enligt plan över antal flygtimmar.


Om hela flygkärran skrivs av linjärt över 20 år så får ju flygbolaget några riktiga spikar i sin resultaträkning de är man byter inredning resp. motorer.
Viktiga delar av vissa tillgångar kan behöva ersättas regelbundet. Så kan t.ex. en masugn kräva ny inklädnad efter en viss nyttjandeperiod eller ett flygplan en ny inredning. Sådana delar bör, när så är möjligt, redovisas och därmed avskrivas som separata enheter eftersom de har en annan nyttjandeperiod och därmed avskrivningstid än tillgången i övrigt (komponentavskrivning). Utgiften för att ersätta en dylik enhet redovisas som anskaffning av en ny tillgång och eventuellt kvarvarande redovisat värde för den ersatta enheten kostnadsförs.